2016-07-10 Vad hände? I mitten av december parades Dea med den underbare hanen Allert’s Emabla Evert. En kombination som vi planerat för i minst två år. Tanken var att Dea skulle parats vid sitt löp våren 2015 – men pga olika omständigheter bestämde vi att skjuta på parningen. Den 18 januari gjordes ultraljud som visade en valp – den låg högt upp och därför bestämdes att vi skulle röntga i början av februari för att se om där var fler valpar. Röntgen gjordes 3 februari och det bedömdes att där inte var några valpar. Besvikelsen var stor – och vi ”trodde” att vi hade känt valprörelser i magen. Totalt nollställda la vi allt med valpar på hyllan. Dea hade gått upp i vikt så det var bara att börja hårdbanta damen – trots detta ingen viktnedgång. Dessutom bestämde vi oss för att istället för tikvalpen vi skulle behålla att tinga en tikvalp från en annan uppfödare. Måndagen den 22/2 arbetade Ewa hemifrån. På morgonen konstaterade vi att Dea varit orolig och vandrat på natten. Hon skötte även magen flera gånger under dagen (alla tecken på en påbörjad förlossning – men vi hade inte en tanke på att det kunde vara så) – Dea var ju tom. På eftermiddagen framemot 15 tänkte Ewa gå ut med hundarna på deras dagliga promenad när hon upptäcker att Dea skakar och ligger blödande på köksgolvet. Total panik – hon sätts i bilen och körs till veterinär. Under resan var hon emellanåt okontaktbar! I Bromölla mötte Pålle upp hos veterinären och röntgen görs som visar en fullgången valp – då höll vi på att svimma. Dessutom levde valpen – 17.30 efter värkstimulerande föddes en tikvalp (204 gram på brevvåg)– som genast gav ljud ifrån sig och började dia på Dea. Gissa om chocken var total! 18.00 begav vi oss från Bromölla med en gnyende valp i en papplåda – helt chockade – fem hundar hemma och inget förberett för en valpkull. Valplåda gjordes av en upp- och nervänd hylla med avtagbara hyllor. Allt har gått väl med valpen som vi bestämde skulle heta Elda (krigerska på italienska) och att hennes regnamn skulle vara Angsmo’s It’s A Miracle. En helt ny upplevelse att ha en ensamvalp och att dessutom ha en tik som hårdbantats 3 veckor tidigare. Nu är Elda snart 5 månader. Det har varit en utmaning att i sin andra kull bara få en valp. Elda har utvecklats precis som vi önskade. Haft vissa svårigheter att förstå ”hundspråket” men nu helt inne i övriga flocken. En glad social och lugn liten tjej som även tar sig ton. Vi går på valpkurs med henne för att hon skall få träffa jämngamla hundar och det har gått så bra! Naturligtvis stannar denna lilla tjej hos oss på kennel Angsmo’s! Tack till Lilian Johnsson för att vi fick använda fina Evert och att vi fått en efterlängtad valp efter honom!!!!
